Ode till Ravel

Thomas Brunell: Ravelska spår, Schildts 2006

Åtskilliga är de poeter som låtit sig inspirera av klassisk musik, men det hör till undantagen att en diktsamling helt och hållet byggs upp kring en komponist och hans verk. I sin sjätte bok reser Thomas Brunell i alla fall en lyrisk minnestod till den franska komponisten Maurice Ravels (1875-1937) ära.

Ravelska spår söker komponistens avtryck både i hans verk och i det liv och de omgivningar som var hans. Läsaren måste följaktligen vara någorlunda bevandrad i Ravels produktion för att få fullt utbyte av Brunells dikter. Dessutom är det en fördel att känna till komponistens schweiziskt–baskiska anor, hans insats under första världskriget, hans fascination av Amerika och jazzen, med mera. Därtill borde man kanske vara ”ravelian”.

Lyrik som vallfart

Författaren vallfärdar till Ravels trakter och besöker bland annat komponistens hus, numera museum, ”Le Belvédère” i byn Montfort l´Amaury (ca 40 km väst om Paris), där Ravel bodde 1921-1937. Brunell är ingen dålig lyriker, men det blir lite monotont med hans ständigt beundrande strofer.

Ibland blir poeten ganska så pompös, som i slutet av dikten ”Don Quijote till Ravel (vänskapens sång)”: ”O härliga mu…sique!/ O generösa spår och svala aura.// O Ravel”. Brunell parafraserar här Paul Morands text till Ravels sena sångcykel ”Don Quichotte à Dulcinée”, men hans dikt uttrycker, om än i högstämd form, en syn på komponisten som är genomgående i Ravelska spår.

Poesi som transkriberad musik

Ändå lyckas Brunell ofta utmärkt med att transkribera Ravels kompositioner till lyrik. Bäst fungerar det när poeten arbetar med ledmotiv. Ett sådant har till exempel inspirerats av Ravels ”Pièce en forme de habanera”. Habanera, egentligen en långsam kubansk solodans, heter även den första dikten hos Brunell, som här citeras i sin helhet:

Hör hörde henne du, sju, sjunga skärande/ habanera under resan från Madrid./ Habanera, söndrig molntrasa./ Skärande/ habanera, haba ra. Ett minnes spår av dunk och tröst/ för Ravelito, ett leksakslokomotiv. Hör/ hörde hennes/
gnisslande berceuse. Punktmusik, skikt,/ månen som ett tjurhorn över Spanien. Habanera, haba/ ändå tills Baskien somnat, ha nera. Haba ra.

Dikten återkommer sedan mitt i boken, oförändrad, förutom att en extra strof tillfogats. ”Habanera” varieras slutligen i en form, som har sprängts av att motivet (också) är första världskriget. Således visar Brunell glimtvis vilka fascinerande nyanser man kan utvinna ur ett enskilt musikstycke.

Arne Toftegaard Pedersen
arne.pedersen(at)welho.com