Hiromi Itōs (f. 1955) texter  i urvalet Gratulerar till din förgörelse är en sammansättning man som läsare slukar, fast de är taggiga. Ganska snart under läsningen börjar jag undra hur dikterna, en del traditionell poesi med ojämn högermarginal, andra prosalyriska textsjok, kan slinka ner så obehindrat trots det tunga stoffet.

Itō är född och uppvuxen i Tokyo, har bott i Polen i perioder och är numera bosatt i Kalifornien. De geografiska koordinaterna i författarens liv syns i allra högsta grad i hennes diktning, som intressesfärer, influenser, sida vid sida med hennes biografi och de bestämmelser livets vändpunkter utgör.

Motivkretsen kring moderskap, barndom och syskonskap är öm och grym på ett sätt som förvirrar, förkrossar och befriar

Motivkretsen kring moderskap, barndom och syskonskap är öm och grym på ett sätt som förvirrar, förkrossar och befriar – se bokens titel. ”Gratulerar till din förgörelse” är en hälsning till någon som nyligen fött ett barn.

Influenserna till Itōs författarskap kommer från det asiatiska, tankarna går till exempel till kinesiska nobelpristagaren Mo Yans Vitlöksballader, men också till andra ursprungsfolks litteratur. Där finns en rak råhet som avspeglar både livsvillkor och framställningssätt.

Grymhetens estetik

Här är naturen och livet överhuvud minsann inte en inramning för semesterbilder, människor med framåtanda och spirande idyll, snarare innebär den död och förruttnelse, insekter och taggar, eksem och feber. Och mänskorelationerna är kanhända okomplicerade, men man skulle inget hellre önska än att de var lite mer sammansatta med gråtoner, om inte annat så för att det skulle ge samtliga inblandade lite respit, också läsaren.

Det händer lätt att man förtränger att livets grundvillkor, barndomen, naturen, reproduktionen är förknippad med en betydande mängd irritationsmoment, våld och smärta. Itō påminner oss om det. Det finns en enkelhet och rakhet i dikterna som är rätlinjig och följdriktig, men samtidigt också förvirrande, för att det är så hemskt.

Här finns en dubbelhet i perspektivet, offret förlåter bödeln och förövaren lever med offret

Här finns en dubbelhet i perspektivet, offret förlåter bödeln (och känner rentav tacksamhet mot honom), och förövaren lever med offret. Livsförloppet ackompanjeras av omkväden likt nedanstående:

Precis när jag undrar vad han ska säga härnäst kommer mannen nonchalant fram och plågar mig, säger åt mig att bryta sönder stenarna på berget i fjärran, gräva upp jorden och frakta hit den, han säger åt mig att frakta sju kittlar jord på sju dagar, här är jag, tre år gammal, om jag försöker bryta sönder stenarna, gräva i jorden och frakta hit den, skulle jag då inte krossas under dess tyngd? Säger män alltid så orimliga saker? Jag hatar den här mannen som säger så orimliga saker /…/

Barnets perspektiv – och feministisk buddism

Framställningen, uppbyggnaden och tonfallet är bekant, traditionellt och besvärjande. Men berättarperspektivet, den treåriga flickans, är ett annat än det vi är vana vid i sådana här sammanhang, och i och med det också budskapet och ideologin i texterna. Kombinationen begär och död kan man klara av, men när det framställs ur ett barnperspektiv blir det mycket på en gång. Jag kommer aldrig mer att kunna se på kaveldun på samma oskuldsfulla sätt som jag gjort, ända sedan barndomen – för att ta ett exempel (Se den prosalyriska sviten ”Jag är Anjuhimeko”).

Att lida är ett normaltillstånd. Det är när vi glömmer det, som vi blir sjuka

Ämnessfären, den kvinnliga upplevelsen, är också chockerande i till exempel urvalets första avdelning ”Ur om Territorium 2”, för att den handlar om abort på ett ovanligt rättframt och samtidigt empatiskt sätt, fostrets fysionomi behandlas parallellt med kvinnans känslor. Dikten har dessutom fått sin titel efter författarens förstfödda dotter.

Buddismens bejakande av lidandet som en realitet vi varken kan eller ska försöka ändra på, snarare tvärtom, är befriande. Att lida är ett normaltillstånd. Det är när vi glömmer det, som vi blir sjuka.

Urval och översättning

Itō sägs enligt efterordet av Johanne Lykke Holm vara schaman på mödernet – en uppdaterad schaman, skulle man vilja tillägga om ni ursäktar uttrycket. Holm står tillsammans med Lisa Pääjärvi för urval och översättning.

Urvalet är gjort så att redaktörerna tillåtit sig att ta med det de tyckt att varit bäst, de bitar ur författarskapet som gett den mest omvälvande läsupplevelsen. Det har samtidigt blivit nedslag som visar på Itōs utveckling, hur hon förändrats genom decennierna.

Urvalet följer hela författarskapet från debuten  år 1978 fram till 2015. Greppet i urvalsprocessen följer Itōs eget, att bejaka och ta med både det statiska och det föränderliga i livet och i dikten. Dikterna rör sig mot en större vardaglighet – till exempel mat tillkommer som motivkrets – när det gäller innehållet. Uttrycket  har blivit mer kortfattat och koncentrerat med åren.

Läsaren får bekanta sig med en förhållandevis lång utveckling, där det hunnit hända mycket i författarskapet

Det är svårt att bedöma en översättning där originalet är ett för läsaren och recensenten helt främmande språk. Gratulerar till din förgörelse fungerar utmärkt som en presentation av ett av de mest spännande japanska författarskapen i dag. Intrycket kan inte helt undgå att bli lite splittrat, för att utvecklingen gått genom ett så rikt landskap. Nedslagen sker i olika topografier och på drygt 150 sidor hinner det bli betydande höjdskillnader. Utan att kunna säga hur trogna Holm och Pääjärvi är gentemot Itō i original, ger de ett intryck av att vara det. Läsaren får bekanta sig med en förhållandevis lång utveckling, där det hunnit hända mycket i författarskapet.

Holm är en van och känd översättare som arbetat mycket med prosalyriska texter och söndersprängd prosa. Det märks, hon har sinne för relationen mellan det sönderdelade och helheten. Pääjärvi har översatt en imponerande mängd modern japansk prosa. Tillsammans med Itō skapar de en något splittrad men fascinerande våldsam och övertygande samling texter man som läsare är tacksam över att få ta del av.

 

Dela artikeln: