Andtbacka, Ralf

Foto: Studio Pekka Airaksinen

Ralf Andtbacka, född 1963 i Kronoby och bosatt i Vasa, är en sällsynt mångsidig litteraturarbetare. Han har undervisat i språk och filosofi vid Vasa svenska aftonläroverk, han har verkat som länskonstnär med litteratur som inriktning. Andtbacka var en av de drivande krafterna när Vasa LittFest etablerade sig som ett återkommande kulturevenemang.

Under en sin poetkarriär har han gjort sig betydande, inte minst för att han sammansmält anglosaxiska influenser med vår egen tradition. I de tre första samlingarna profilerar sig Andtbacka som en representant för finlandssvensk välskriven poesi. Men i samlingen En fisk som man kan se (2004) börjar det hända saker. Den visar upp en formell och motivisk mångfald som är både krävande och befriande: den är ett vändkors mot det kommande.

År 2008 publiceras två samlingar av honom, den satiriska och samtidigt melankoliska långdikten Österbottnisk gotik och Wunderkammer, vars titel anspelar på de kuriosakabinett som blev populära från och med 1500-talet. I kuriosakabinetten, liksom i poesin, blir gränsen mellan vetenskap och fantasi oskarp. Formen i Wunderkammer är också minst sagt varierande: surrealism, dada eller bunden vers – allt finns. Wunderkammer belönades av Svenska Litteratursällskapet 2009.

Ralf Andtbacka har också översatt engelsk och finsk poesi till svenska.

Wunderkammer

Också jag brukar få den där frågan/
om vad som driver mitt skrivande./
Låt mig förklara.//

Från mitt arbetsrum har jag utsikt/
rakt in i ett gym som finns i en annan del/
av Finlaysons gamla bomullsfabrik;//

fönstren på den ena sidan är välvda och lågt/
belägna i förhållande till golvet på det plan/
där jag ser benen på motionärer//

som cyklar på motionscyklar, löper på/
löparmattor, upprepar samma koreografi/
i styrketräningsmaskiner; allra närmast//

finns en gynekologstolsliknande apparat/
avsedd för att träna adduktorerna på lårens insidor –/
allt är en konsert av anonym rörelse;//

det är knappast orimligt att föreställa sig/
att sådan kollektiv muskelkraft inte går till spillo,/
utan driver alkemiska generatorer//

som är kopplade till ledningar – /
telegrafkablar, surreala hårstrån, supraledare –/
som tränger genom våningarna och vidare//

ner genom jordskorpan och manteln till kärnan/
där de gör en U-sväng och åter kommer upp/
till ytan, bryter sig in i denna del av fabriken,//

fortsätter genom korridoren på tredje våningen/
och öppnar en dörr på vilken det finns en svart/
kontorsskylt med vita bokstäven: Wunderkammer;//

väl inne smyger de fram till mig där jag sitter –/
vid mitt funkisbord, med ansiktet mot datorskärmen – /
och kopplar in sig i hjärnloberna.//

Ungefär så föreställer jag mig det hela.//

(ur samlingen Wunderkammer, 2008)

Gåvan är det som återstår
när också detta är över
och Raymond tar vid
som bilder från somrar då
bilsätet klibbade mot låren
eller flaggstången målades om

Gåvan är det som kommer
i rättan tid, för sent
för att påminna oss –
en kamratlig vinkning
från andra sidan
minnets vacklande rös

där betar några magra getter

(ur En fisk som man kan se, Söderströms 2004)

  • Verk:
  • Öga för öga, Söderströms 1994
  • Bikupor om natten, Söderströms 1996
  • Café Sjöjungfrun, Söderströms 1999
  • En fisk som man kan se, Söderströms 2004
  • Medverkan i antologin Interland. Sex steg under vatten, Smith & Doorstop 2006
  • Österbottnisk gotik, Pequod Press 2008
  • Wunderkammer, Söderströms 2008
  • Extremt platt och otroligt nära. Texter om Österbotten. Antolgi, Söderströms 2010
  • Tråkboken. Antologi, Söderströms 2010