Bäck, Tomas Mikael

Foto: Fredrik Bäck

Tomas Mikael Bäck (f. 1946) är uppvuxen i Vasa, men bor sedan mitten av 60-talet i Helsingfors. Österbotten glimtar regelbundet fram, särskilt i hans senare dikter, där igenkännbara miljöer i staden eller skärgården skymtar – samtidigt sköra och beständiga minnesbilder. Många motiv och förhållningssätt kan man ändå följa från början, från debuten 1972. Ett sådant är musiken, under åren har många dikter inspirerats av de stora kompositörerna. Bach, Schumann och Brahms är några som nämns i Den sextonde månaden, samlingen som utkom 2005. Men jazzen har också sin plats, och kanske är det den som initierar betonings- och betydelseförskjutningar i diktraderna: små grepp, ofta med dramatisk verkan.

En genre som Bäck är ensam om att framgångsrikt odla i Svenskfinland är enradingen, den aforismliknande dikten. Litteraturhandböckerna ser Bäck som en av dem som synligast förvaltat modernismens avantgardistiska ådra. Det tar sig uttryck i ett intresse för språksubstans och språkmusikalitet. “Ord har så många (dolda) ytor” heter det i 90-talssamlingen Memoarer och annan dikt. Bäck är en intellektuell poet, men en sällsynt opretentiös sådan, och det cerebrala är aldrig frikopplat från mänskliga konflikter och emotioner. I centrum är kommunikationen med människor och världen, ibland förstådd, ofta missförstådd. Under diktytan bor också humorn, nångång svart, alltid barmhärtig.

I Infjärdsbild (2008), tas läsaren med på en resa till ett barndomslandskap. Det är en återkomst full av ömhet och ironi; försoning kan utvinnas hos det genuint anspråkslösa, skrot och ogräs. Där hittar man också motståndet. Det är – om uttrycket tillåts – gräsrotspoesi av den högre skolan, och den raffineras ytterligare i den nyaste samlingen Fantasi C-dur som knyter minnena fastare till ett musikaliskt tonfall, Shumanns. Sorg och glädje växer samman i längtans tonart: C-dur!

Mor fick se
sitt barndomshem
förintas
i explosioner
av ensamhet.
Sina egna barn
slukas av död
eller sjukdom.
Däremellan: krig,
brist på pengar.
De som kunnat hjälpa –
frånvända, svekfulla.
Ett enda decennium kunde hon
blicka tillbaka på
med glädje: tjugotalet.
Det täta mörkret
och en glimt av ljus.

(ur Fantasi C-dur, 2010)

Jag ser illa,/
känner ingen,/
sorterar skrot/
i musikaliska högar.

(ur Infjärdsbild 2008)

Bach: i detta hastande, framåtlutande/
reflekteras blott spillrorna/
av silverfläckat, ljusdövat, vinterersatt/
rop om förbarmande, skri, spikmätt/
förtvivlan, ångesten jag väntat mig, och/
väntar på? Kyrie?/
Stadigt pulserande rytm,/
samstämdhet, egensinne vidkända av någon?

(ur Den sextonde månaden, 2005)

  • Verk:
  • Andhämtning, Söderströms 1972
  • Och hastigt förstå, Söderströms 1975
  • Början av ett år, Boklaget 1977
  • Tills vi äger våra liv, Boklaget 1980
  • Denna dag, Boklaget 1982
  • Regnljus och snö, Alba & Söderströms 1984
  • Språngmarsch på stället, Alba & Söderströms 1985
  • Flytande avsatser, Alba & Söderströms 1986
  • Frågare!, Alba & Söderströms 1988
  • Spånkorg, Schildts 1990
  • Trädgårdssten (1995, Schildts)
  • Memoarer och annan dikt, Schildts 1997
  • Sol-sordin, Schildts 2000
  • Väggvitt, Schildts 2003
  • Den sextonde månaden, Schildts 2005
  • Infjärdsbild, Schildts 2008
  • Fantasi C-dur, Schildts 2010



    • Tomas Mikael Bäcks dikter finns också i många antologier.