Etsii hehkuunsa kirjoja, jotka ansaitsevat lisää huomiota
photo

Bokförläggandets emotioner

Ville Hytönen, 27.2.2018

Ett mindre förlag bygger på sin ägares personlighet, i de större finns fler ansikten och synvinklar.

Jag tänker inte skriva om vikande försäljningssiffror, inte om marknadsföring eller tvångsmässigt råddande i kvantifierande litterära siffror.

Jag tänker inte skriva så mycket om pris, om recensioner eller om bokhandlar eller om strukturella förändringar i bokbranschen. Allt det har sin egen plats, men den här texten ägnas något som verkligen får igång mig. Jag skriver om mina erfarenheter som förläggare, för sådant har inte tidigare fått utrymme, fastän det är kulturhistoriskt intressant. Jag skriver bekännande ur erfarenheten, som inte är generell utan alltid individuell.

Fastän jag inte är grafiker har jag själv planerat mer än 300 bokomslag, fastän jag inte är ombrytare har jag ombrutit 350 böcker.

Nästa hela mitt vuxenliv har jag varit bokförläggare, i runda slängar 17 år. Nu närmar sig min tid som förläggare sitt slut och banan ligger fri för nya åtaganden. När mitt förlag Savukeidas grundades 2001 på Bokens och rosens dag i det gröna rummet i Brinkalahuset i Åbo, var jag inte så säker på att resan skulle blir så här lång. Jag förmodade att jag om något år skulle sitta som poesiredaktör hos någon konkurrent.

Jag och min kollega Erno Selänne kunde ändå hålla Savukeidas flytande, trots utgivningsprogrammet där lyriken, som efter några år fick sällskap av essäistiken, hade huvudrollen. I bägge genrerena har vi haft bästsäljare som också större bolags förläggare skulle vara stolta över, men i regel framstod majoriteten av böckerna som klart förlutsbringande redan vid utgivningsbeslutet. Klichéartat skulle man kunna säga att besluten gjorts av ”kärlek till litteraturen”. En av oss skötte innehållssidan och utformningen, den andra ekonomin och administrationen. Arbetsfördelningen fungerade bra.

Enormt mycket av det jag lärt mig i livet har kommit genom mitt yrke eller uppdrag i anknytning till det. Till arbetsbilden för förläggaren på ett litet förlag hör ju inte bara en sektor av förlagsarbetet, utan alltsomoftast större delen av det. Fastän jag inte är grafiker har jag själv planerat mer än 300 bokomslag, fastän jag inte är ombrytare har jag ombrutit 350 böcker, skrivit otaliga pressmeddelanden, arrangerat hundratals tillställningar, varit försäljare på hundratalstals evenemang och tusentals författarträffar. Jag har packat papplådor, postat, kört paketbil, burit fulla författare på ryggen till hotellet/bilen/tillnyktringsstationen, och hällt upp sprit till dem innan det.

För det mesta har jag entusiasmerats av nya utmaningar. Till exempel då jag beslöt att testa hur man ger ut böcker i Estland. Eller hur man tillsammans med andra förlag arrangerar en turné i många länder för en amerikansk författare. Hur man gör en litterär vinylinspelning, hur man säljer rättigheter, grundar en bokhandel eller skapar ett litterärt pris. Hur man levererar 39 titlar på ett år på två man hand.

Bokutgivningens största avsöndring av signalsubstanser upplevs vid två tillfällen. Den första då en bra bokidé godkänns, eller då man kommer på en. När man förstår att man läser en strålande essä eller kommer på en översättningsidé. Det här blir fin litteratur! Vänta bara så får ni läsa! Varför har detta inte getts ut tidigare?

De näststörsta lyckokänslorna är som insvepta i opioidreceptorer: boken är färdig och den är vacker och när man öppnar det nya verket kan man dra i dig doften av färskt bokpapper, lack och lim högst upp vid bokryggen. För ett tag bär man med sig boken från rum till rum och har inte hjärta att lägga den ifrån sig. Det är upphetsande att röra vid den, all tid man lagt ner på den realiseras i ett känslosamt nu. Och det må handla om dopamin eller oxytocin, men känslan är i alla fall på samma gång triumfatorisk och lugn.

*

Som författare har jag publicerat på ett tiotal olika finländska förlag och erfarenheten av mitt eget förläggararbete hjälper mig att se förlagens olika sidor och styrkor. Här känner jag ett slags släktskap med förlaget Tammis legendariska Jarl Hellemann, och han och jag hann också diskutera saken en gång innan hans frånfälle.

Bägge har sina sidor, men den förra kräver förläggarögon som ser i många fler riktningar. Förläggaren måste behärska framtiden och det förflutna och därutöver allt det som större förlag har fler personer för.

Förläggarperspektivet kräver också ett flertal egenskaper som kan upplevas som motstridiga. Å ena sidan måste man vara entusiastisk och snabb för att få den bok man vill ha till förlaget, å andra sidan eftertänksam och lugn. Av en förläggare krävs kreativitet och sociala förmågor men också kalkyleringsförmåga, utgiftskontroll och riskanalys.

Precis som man aldrig ska lita på en skådespelares karaktär, kan förläggaren aldrig gå i god för situationen nästa år.

Att bli förläggare av makt- eller penninglystnad eller för prestigens skull fungerar inte. Pengar är mer lättförtjänta på andra håll, maktbegär trasar sönder de känsliga relationerna till författarna och prestigen når inte längre än till den litterära världen.

Precis som man aldrig ska lita på en skådespelares karaktär, kan förläggaren aldrig gå i god för situationen nästa år. Sakerna kan förändras snabbt.

*

När jag var yngre tänkte jag på Savukeidas som min livboj. Hustrur kan lämna mig, vänner försvinna och släktingar avlida, men detta var min skapelse och ingen kunde ta den ifrån mig.

Men allt har sin tid. När man blir äldre märker man att världen är full av saker som är ogjorda och idéer som man kan förverkliga. Fastän bokförläggande är ett yrke där de intressanta projekten följer på varandra och man inte riktigt kan stagnera, kan den som hela sitt vuxna liv sysslat med bokutgivning titta sig omkring efter andra möjligheter.

Jag sa en gång i en intervju i Helsingin Sanomat att det enda kloka Jari Sarasvuo sagt var att allt växande sker utanför bekvämlighetszonen. Om man lever sina första år på en knivsegg är det lätt att flytta över till flatsidan.

Då man en gång lett ett litet förlag är allting annat nämligen ganska lätt. Utom att frigöra sig från det.

Ville Hytönen
Skribenten är författare och översättare och arbetade med förlaget Savukeidas 2001-2018